Vardag

lördag 25 april 2009
Vardagen bara vandrar på. Stannar man någonsin upp under ett momentum för att tänka efter vart man är på väg? Ponera att vi faktiskt stannade upp och insåg att vi skulle ha svängt vänster vid det förra vägskälet men vi valde då att gå rakt framåt istället. Varje väg har ett öde som man kan råka vandra in på, det är detta som förklarar de absolut mest omdiskuterade teorierna om tiden som en egen dimension. Den universala tiden, inte den mätbara tiden för jorden eftersom den är relativ. Egentligen så är ju allt relativt, det råkar bara vara så att vi har ett ankare att hålla fast oss vid, ett ankare som består av en symbiotisk kombination av mänskligheten och dess värld, jorden. Men det är såklart relativt...

0 comments:

Skicka en kommentar